Hjälp går före stjälp
Vi är ett antal olika yrkesgrupper som arbetar tillsammans i tunnelbanesystemet, och det är bra om vi alla anstränger oss för att förstå och respektera varandras arbetsvillkor. Om vi upplever intressekonflikter pga. våra olika arbetssätt, så bör vi i första hand lösa dem genom att ställa förbättringskrav till arbetsgivaren. Vi bör samtidigt avstå från att låta oss alieneras och bråka med varandra.

Tågförarnas situation
Tågförarna i vår systerklubb har ofta ett stort behov av att snabbt stänga dörrarna och starta tåget. Varför? Jo, därför att deras tjänster är konstruerade så illa att de har ont om tid att ta en behövlig arbetspaus vid ändstationerna. Ibland behöver de tid på sig för att uppsöka toaletten, och de har då en jobbig arbetsmiljö att stå ut med. I jämförelse med spärrvakterna som kan stänga "butiken" och lugnt gå på muggen som ju alltid finns i närheten (när den inte för tillfället är avstängd etc), har tågförarna i detta avseende ett rent ut sagt förskräckligt jobb. Det är klart att vi i SEKO Klubb 120 gärna backar upp 119 om det någon gång i framtiden drar ihop sig till en konflikt för att förbättra reglerna för deras tjänstekonstruktion. Det är alltså mot arbetsgivaren vi skall rikta vår ilska när vi någon gång märker hur tågföraren snabbt kör iväg från en station utan att plocka med oss, när vi kommer springande i full uniform; ja, även i de fall då vi får en god ögonkontakt med tågföraren. Vi skall då begripa tågförarens utsatthet och ha full förståelse för att vår kollega har bråttom iväg.

Städarnas situation
Vi skall aldrig hindra en städare från att utföra sitt arbete. Det är klart att vi inte är för lata för att flytta våra fötter och våra kroppar när det behövs. Och självklart struntar vi i de nya skyltarna på vissa spärrkurars dörrar, som arbetsgivaren har tagit fram, där städarna inte finns omtalade i förteckningen över dem som får befinna sig i en spärrkur.

Kontrollanters och konduktörers behov
När vi hamnar i en kontroll så visar vi kontrollanterna våra tjänstekort om de så begär, och självklart har de rätt att få känna på dem och undersöka deras äkthet. Skulle bara fattas annat!! Vi ska inte ifrågasätta kontrollanternas arbete, och inte låta trafikanterna tro att somliga kommer lättare undan. Det är lika självklart att konduktörerna har rätt att få se alla kollegors tjänstekort, även när vi har uniform på oss, om de så begär. Om vi strular med detta så sänker vi ju viseringsmoralen för alla.

Spärrexpeditörernas behov
Spärrvakterna har också rätt att få känna och titta på våra färdbevis. Numera har de också ett direktiv att följa, från arbetsgivaren, om att de skall ta in och kontrollera alla kort som inte trafikanterna själva drar i automaterna. Detta gäller även när trafikanterna har uniformer på sig, och oavsett om det står Connex eller Dalkia, eller något annat på dem. Enda undantaget gäller för poliser och ordningsvakter med brickorna fästa på uniformen. Alvik Norra, som har en spärrkur som är frånkopplad från spärrlinjen dvs. en sådan spärrkurlösning som Klubb 120 anser borde finnas vid alla stationer fick högsta betyget i Connex' spionerimätning mot spärrvakterna. För den kuren har ofta bemannats av nitiska spärrvakter. Men, det har inträffat att spärrvakter som har skött sitt arbete helt exemplariskt har blivit trakasserade för det av sina kollegor. Ja, i ett fall blev en nitisk spärrvakt kallad för "Hitler". Sådant är givetvis helt oacceptabelt! Det är vår arbetsgivare som skall få höra och känna det missnöje som finns inom oss. Vi kollegor emellan skall uppföra oss som sanna arbetskamrater, respektera varandras olika roller och arbetsvillkor, samt försöka få våra säregenskaper att bli en extra styrka för vår gemenskap.

Gunnar Öhman            
Ordförande Klubb 120