Som ordförande för Klubb 120 har jag efterträtt Christer Johnsson, som var en duktig och tidvis flitig ledarskribent. Jag tänker inte vara lika ambitiös som honom på denna punkt, istället vill jag lägga mer krut och energi på en del andra saker som jag personligen tycker är viktigare för klubbens medlemmar. Vad gäller ledarstick i Selma så har jag redan en överenskommelse med chefredaktören Jan "Jampe" Melakoski om att han i de flesta numren skriver några rader under vinjetten "Jampes funderingar".

Och som ni har sett så har Selma under året 2003 hållit en hög informativ standard, vilket den i och för sig har gjort lite till och från under tidigare år också. Just nu har vi ett kompetent informationsteam i klubben både för Selma och för vår webbsajt, www.klubb20.se Det bästa för våra medlemmar är att var och en av oss ägnar sig mest åt det som vi är bäst på, och engagerar oss i sådant som ligger oss närmast hjärtat.

Respekt och tolerans
Vad är då en av de viktigaste sakerna att verka för, bland alla andra viktiga saker som vi också måste jobba med? Jo det är att vår personal skall mötas med respekt. Jag vill alltså jobba för att våra kunder, trafikanter, resenärer (och allt vad de nu heter) skall respektera vår personal! För att detta skall fungera måste vi även få journalister och chefer vid både Connex och SL till att inse hur bra vi i personalen egentligen är, och varför de olika arbetsmoment vi utför är så viktiga.

Lägg gärna märke till att jag nu inte enbart pratar om biljettförsäljarna, även om det främst var spärrexpeditörerna som hamnade i fokus då vi i samband med den senaste taxehöjningen lyckades öka resenärernas tolerans mot personalen. Vi delade ut flygblad med rubriken "Skäll inte på min kompis!", och fick med oss flera SEKO-klubbar samt Kommunals stöd. Därför fick vi också ett större genomslag i media än vad vi troligen skulle ha fått om bara vi inom Klubb 120 hade fullföljt aktionen. Jag är glad för att många spärrexpeditörer har rapporterat att toleransen ökades mot dem.