Information och ambition
Detta är första ledaren sedan någon gång på höstkanten förra året. Det är egentligen oförsvarligt att det dröjt så länge innan jag har skrivit något om det som händer i företaget och i våra förhandlingar med det. Men nu är det dags att ta nya tag.

• SEKO Tunnelbanan och övriga fack har sagt upp utvecklingsavtalet (hur vi skall samverka med företaget enligt medbestämmande- och arbetsmiljölagarna) med företaget.
• Företaget har för några veckor sedan avslutat omorganisationen av det sammanslagna Connex Tunnelbanan och Linjebuss.
• SEKO har begärt att Arbetsmiljöinspektionen skall göra en systemtillsyn på Connex Tunnelbanan.
• Kontakterna med våra beslutande politiker har nu kommit igång. Vi räknar med att många ute på fältet skall få träffa dessa under hösten.
• Klubb 120 har fått propåer om att gå ihop med Klubb 119 (förarklubben). Vi har inlett diskussioner för att kunna klarlägga om detta är möjligt och önskvärt.
• Samtidigt är det nu ett år fram till nästa avtalsrörelse och det är då dags att börja diskutera vilka avtalskrav som är viktigast att driva.
  

Utveckling sa Bill, inveckling var ordet sa Bull

• Systematiskt har man lagt förslag till förändringar av verksamheten utan att visa att man utrett konsekvenserna för arbetsmiljön eller arbetet.
• Systematiskt har man redan låst fast sig i förslagen till organisation och personer i organisationen när man kommer till förhandlingsbordet. Förhandlingen är då bara ett spel för gallerierna, man gör kanske en kosmetisk förändring.
• Systematiskt har man förändrat förslagen från de man lagt fram i förhandlingarna till dess man genomfört dem.
• Systematiskt börjar man nu hävda att man inte behöver följa överenskommelser som vi har kommit överens med om med företrädaren eller med våra traditionella motparter.
• Systematiskt visar man på dåligt ekonomiskt handlag genom att inte titta längre än näsan räcker – med resultat att man bara kan åtgärda ett problem genom besparingar på annat håll.
• Systematiskt har man kommit oförberedda till förhandlingarna med undermåliga handlingar eller genomtänkta svar på våra frågor.
  

I samband med att tunnelbanan fördes över till privat ägo så bytte vi avtalsområde. Det resulterade i att vi under nära två år höll på med inrangeringar av vårt gamla AB(A)-SL-avtal till Spåravtalet. Vad som var mindre känt var att vi samtidigt även bytte samverkansavtal (från SAM-SL till utvecklingsavtal) även detta beroende på att tunnelbanan hamnade i ett privatägt bolag.

Utvecklingsavtalet bygger på Medbestämmandelagen och Arbetsmiljölagen. Det reglerar hur företag och fack skall samverka och förhandla med varandra. Det är tänkt att man lokalt skall komma överens om lämpliga lokala tillämpningar och arbetsmetoder utifrån vad lagarna säger. Vi har nu i några år försökt att arbeta efter detta avtal. Resultatet har inte varit tillfredställande. Texten har varit intet förpliktigande och våra chefer har sina egna uppfattningar om vad avtalet innebär och företagsledningen har inte visat något intresse att styra utvecklingen. Det har inneburit att det inte funnits någon gemensam linje och sällan har det varit tillfredställande med hur arbetet har skett. Särskilt skyddsombuden har varit missnöjda med tillämpningen.

Av denna anledning sades Utvecklingsavtalet upp den 28 april. Det innebär att det slutar gälla den 28 juli. Kvar ligger Medbestämmandelagen och Arbetsmiljölagen som nu kommer att tillämpas direkt. Det innebär att skyddsombuden arbetar enligt Arbetsmiljölagen och facket i övrigt arbetar enligt Medbestämmandelagen. Det kommer innebära extra arbete men det är arbetsgivarens ansvar att vi nu hamnat i denna situation. Vi räknar med att det nu kommer bli tydligare för arbetsgivaren vad Arbetsmiljölagen innebär, detta är bara till fördel för er alla.

Omorganisation sa Bill, oorganisation var ordet sa Bull
Förhandlingarna om omorganisationen av Connex har varit långvariga och skett i många steg. Grundkänslan i dessa har varit att förhandlingsklimatet har försämrats allt eftersom. Det har varit lätt att samtala om förändringarna när det har varit i allmänna termer. Det är när vi kommit närmare den konkreta organisationen för tunnelbanan som klimatet försämrats och man märker att det allt för ofta funnits andra skäl än rent sakliga till att skapa den organisation man föreslagit. Även vad gäller de namn man fyllt platserna med finner man att man inte följt logikens regler (inte allt för oväntat säger nog de flesta).

Som vanligt har man ett ovanifrånperspektiv när man lägger sina förslag. Visserligen har man förstått av resultaten i medarbetarenkäterna att personalen är missnöjd med kontakten med arbetsledningen. Men att tänka sig att gå ut bland alla och fråga hur de vill ha det i stället var otänkbart. Resultatet har blivit en röra av poster där det är mycket svårt att finna vem som har ansvar för vad. Vi har fått ett chefsled till som ändå inte kommer att innebära att man kommer tillräckligt nära personalen. Ovanför dessa på affärsområdes och platschefsnivå finns ett antal tjänster som vi inte fått klarhet i var ansvarsgränserna går emellan dessa. Resultatet av en sådan organisation brukar vara att den initiativrike och handlingskraftige tar åt sig mer makt än han har ansvar för och andra sitter med ansvar utan makt. Detta kommer inte att leda till en bra och framåtriktande organisation.

Slutligen så skall de högsta ansvariga (divisionschef och affärsområdeschefer) ägna sig åt kontakter med beställaren. Risken är då att de lyssnar mer till beställaren än signalerna inifrån verksamheten. Resultatet blir suboptimering av verksamheten med ökade kostnader utan att det leder till förbättringar.

Systematik sa Bill, semantik var ordet sa Bull

• Systematiskt har man låtit bli att arbeta med det systematiska arbetsmiljöarbetet.
• Systematiskt har man vägrat att låta samverka med skyddsombuden om arbetsmiljön.
• Systematiskt har man på många håll låtit bli att hålla regelbundna utvecklingsmöten (skyddskommittéer) lokalt.
• Systematiskt har man lokalt låtit bli att ta redovisa statistik över personalomsättning, sjukskrivningsgrad samt hot och våldhändelser.
  

Systemtillsyn innebär att Arbetsmiljöinspektionen granskar ett företag för att se om de följer Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter. En av de viktigaste sakerna att ta hänsyn till är det systematiska arbetsmiljöarbetet. Detta innebär att arbetsgivaren planlagt och under ordnade former skall arbeta med att förbättra arbetsmiljön för personalen. Han skall kartlägga de problem som finns, ta fram förslag till förändringar till det bättre, genomföra dessa och slutligen kontrollera att åtgärderna fick önskad effekt. Därefter börjar han om igen för att fortsätta arbetet mot förbättringar. I detta arbete ingår även att tidsplanera och beräkna de resurser man behöver för förändringsarbetet.

Hösten 1998 var senast man gjorde en systemtillsyn och då låg kritiken på att man inte hade något systematiskt arbetsmiljöarbete. Under de fem år som gått har vi inte sett skymten av några förändringar. Man arbetar lika osystematiskt som tidigare. Huvudsakligen innebär det att man hela tiden gör brandkårsutryckningar i stället för att arbeta i förebyggande syfte. Lägger man förslag så är de så dåligt underbyggda att förslagen spårar ur när de når verkligheten, slutligen dör de sotdöden då man inte är beredd att satsa några pengar på förslagen.

Kontrakt sa Bill, kontrast var ordet sa Bull
Systematiskt vägrar man att föra fram våra tankar och idéer till beställaren för att den vägen komma fram till bättre lösningar för personal, verksamhet och arbetsmiljö.

Förra året hade vi folk från förbundet ute på arbetsplatserna för att de skulle kunna träffa er i ert arbete. Det var en lyckad satsning både för förbundsfolket och för er. Förståelsen för problemen med arbetsmiljön, hot och våld samt arbetsgivaren ökade och vi kan nu se frukterna av detta. På höstens förbundsmöte kommer arbetsmiljöfrågorna samt resultatet av avregleringen bli två av fem huvudpunkter på programmet.

Nu har turen kommit till politikerna. Friska vindar har dragit genom SL:s högsta våningar. Många i SL:s styrelse är nya kvinnor och män som ännu inte blivit präglade av SL-tjänstemännen och SL-andan. Trafiklandstingsrådet Anna Berger-Kettner har redan varit ut två gånger under våren, och hon kommer att bjudas in även under hösten för att kunna träffa er öga mot öga. Till hösten kommer även övriga politiker bli inbjudna att se på verksamheten och träffa er alla. Vi vill med detta visa på att om man kan tala med varandra direkt utan ombud och filter så blir slutresultatet mycket bättre.

Sammanslagning sa Bill, sammanblandning var ordet sa Bull
Klubb 119 (förarklubben) har föreslagit en sammanslagning av klubbarna inom tunnelbanan (120 + 119). Vi har haft två möten mellan klubbarna för att se om det finns några förutsättningar för detta. I bagaget finns många surdegar som först måste tas fram i ljuset och behandlas. Under sommaren kommer vi påbörja arbetet med att kartlägga surdegar och andra hinder för en sammanslagning.

Normalt kan man hävda att en gemensam klubb innebär ökad slagkraft. Vinterns och vårens förhandlingar om omorganisationen har visat att det går bra att hålla en enhetlig linje även om man inte är i samma klubb. Vi hade även ett gott samarbete med tjänstemännens facklubb inom Trafik och Järnväg. Det resulterade i att arbetsgivaren aldrig lyckades slå in någon kil mellan oss utan vi drev förhandlingarna tillsammans och med samma krav. I min krönika över spåravtalen i oktoberSelman visade jag även på de framsteg som Klubben uppnått under de år som den verkat på egen hand.

Det är inte självklart att allt blir än bättre bara genom att slå ihop klubbarna, man måste även se till att ni som medlemmar får ett verkligt inflytande på klubbens arbete. På grund av att ni alla är så spridda i tid och rum har vi valt att inte ha så många medlemsmöten utan mer arbeta med enkäter, poströstningar och besök ute på arbetsplatserna. Det är vår strävan att fortsätta med detta och även utöka arbetsplatsbesöken.

Avtal sa Bill, ansvar var ordet sa Bull
Nästa vår (1 april 2004) går vårt kollektivavtal ut och det innebär nya centrala och lokala förhandlingar. Om det blir konflikt får vi se då. Det vi redan nu vet är att är inte alla klubbar nöjda med arbetstidsavtalen så kommer dessa upp på de centrala förhandlingarna. Om även tunnelbanans arbetstidsregler kommer upp på de centrala förhandlarnas bord är ännu inte klart. Vi har kommit överens med företaget om nästan alla yrkesgrupper. Kvar finns konduktörerna på spårvägen samt Lidingöbanans och Saltsjöbanans förare och kondisar. För förare och spårvägskondisar finns vissa regler endast reglerade i ett MBL-avtal, vi måste kolla med förbundet om detta är tillfredställande eller om denna överenskommelse blir föremål för centrala förhandlingar. De företag som har arbetstidsfrågan olöst är de som kommer vara föremål för konfliktvarsel om förhandlingarna strandar.

Alla minns den turbulens som uppstod under och efter avtalsrörelsen. En av de grundläggande orsakerna var att man inför medlemmarna inte hade talat om vilka frågor man prioriterade. 2002 års avtalsförhandlingar var koncentrerade på att lösa arbetstidsfrågan övriga frågor kom på mellanhand. Problemet var att man gick in i avtalsrörelsen med en bred samling krav som alla inte kunde drivas samtidigt med framgång.

Inför nästa års förhandlingar gäller det att prioritera vilka krav som skall vara viktigast både centralt och lokalt. Det innebär inte att vi inte välkomnar förslag till krav från medlemmarna. Klubben har som tidigare meddelat inrättat en avtalsberedning som skall granska befintliga avtal, ta fram förändringsförslag och bearbeta inkomna förslag från medlemmarna. Det innebär att inkomna förslag inte kommer att få en snabb formell behandling (behandlas löpande på olika medlemsmöten). Vår strävan är i stället att när tiden är mogen presentera alla förslag i ett specialnummer av Selma för att därefter behandla förslagen på ett medlemsmöte.

Christer Johnsson      
Ordförande Klubb 120